Östermark (Teuva)
 |
Den första bofasta befolkningen kom till Östermark på 1400-talet från Tavastland och Satakunta. Befolkningen var till början finskspråkig. Fram till 1800-talets slut användes bara namnet Östermark. Det utgår från att platsen ligger öster om Närpes kyrka och den medeltida storsocknen. Andra socknar och orter runt Närpes fick också namn i förhållande till kyrkbyn till exempel norrut Yttermark och Övermark. Stora delar av Sydösterbotten har tillhört Närpes socken så också Östermark.
På 1600-talet röjdes och svedjades det mycket i Östermarks skogar. Nyodlingen var då intensiv. Fram till 1800-talets början levde östermarksborna av odlandet av säd, boskapsskötsel och tjärbränning. Jakten och fisket i ån var också viktiga. Djurhållningen ledde också till en ostproduktion som var känd i Finland från sekelskiftet 1800. Man hade påverkats av Henrik Gabriel Porthan idéer. Samtidigt ökade andra näringar t.ex. framställning av pottaska och salpeter. I slutet av det århundradet började man även tillverka träpipor.
Präster från Närpes kom redan under tidigt 1600-tal för att predika i Östermarks predikostuga, vars sista tillkomsttid är år 1638. På grund av den stora mängden finskspråkiga i Östermark önskade man få en finskspråkig präst. År 1694 blev Östermark Närpes finskspråkiga kapellförsamling. När församlingen fick en egen kyrkoherde hundra år senare 1794 avskildes också församlingen till en egen församling.
Kommunen Östermark grundades år 1868. År 1795 hade Östermark 1 519 invånare och år 1865 4 798 dito. Nödåren i slutet av 1860-talet drabbade kommunen hårt och år 1870 räknade man endast med 3 878 själar.
Järnvägen mellan Kristinestad och Seinäjoki (Sydbottenbanan) genom Östermark togs i bruk år 1912. Stationer öppnades i kyrkbyn och Perälä (nära Mörtmark) i väster och en hållplats i Äystö i öster. År 1920 hade Östermarks befolkning ökat till nästan 9 000 personer.
